Nar frugan kom hem utbrast hon:
"Ah, mushi da! Kawaii!"
(Ah, en insekt! Vad gullig!)
Dom har ju inga smultronstran i Japan. Jag fick forklara hela den biten for henne... Det tog ett tag att forklara varfor man trar dom pa ett stra och att det inte finns blabarsstran.
Nar man samlas nagra svennar for att prata ar det lite som att komma hem.
Maten jag lagar blir god och det speglar ju ens valmaende.
Pa bilden lagas det husmansyakiniku.
Dundertåget
Frugan visade igar ett for mig nytt satt att knyta sin halsduk. Som en slips!
Jag lever en vardag i vilken dessa handelser tar oproportionellt stora former.
En gang i veckan maste man aven typ vaxa in hela badrummet i antimogel balsam.
I Japan har alla en rejal antimogel-arsenal i foradet och forskningen ligger langt framme.
Forskningen i isolering och ventilation ligger inte lika langt framme.
En smafifflares bil
Ett skrotupplag
En judo-dojo med en felstavad 
Jag trodde det var en engangsforeteelse men hon doftade likadant idag.
Varmt godis och galon.
Personalen ar ocksa valdigt bra och artighetshalten ar hog, kanske aven lite for hog. Nar jag blev serverad kaffe av en utav tjejerna stod hon kvar och tittade pa mig fortjust. Ett ogonblick endast men tillrackligt lange for att undra om det var nagot fel, pa henne eller mig. Vantade hon pa betalning? Dricks?
Kanske kunde hon inte dolja sin gladje over att ha en amerikan som gast.
Det visade sig att jag hamnat tva stationer fel och att den ar den fulaste jag nagonsin sett.
Titta sjalva. Det ser ut som om David Lynch hade suttit vid ritbordet.
Snart ar jag tillbbks i trygga Minam... jag kallar det Naggis hadanefter.
Det luktade faktiskt koskit dar haromdagen.
Jag kande mig som hemma.
Har kommer min ol, inseglandes fran vanster
Idag skall det arbetas och imorgon ar jag ledig.
Idag blir det spannande. Jag har tre saftiga, en knastertorr och en grannlaga uppgift att ta tag i.
Men idag kanner jag mig i toppform sa det ar non ce problema.
I morse hittad jag ett par gamla jeans jag kopte i Milano nar vi bodde dar.
Dom sitter battre an nagonsin.
Tack for att du paminner mig
Det finns en palm som vaxer pa vagen hem ifran stationen i Minaminagareyama.
Oavsett vader eller arstid sa ser den valmaende ut och paminner mig alltid om palmsondagen som jag alltid ville fira hemma i Sverige men liksom alldrig kom till skott.
Appropa palmer. I Mars skall vi till Hawaii och det blir forsta gangen jag besoker Amerika.
Waikiki Beach, det later i alla fall jakligt bra
Joda, den 15 Mars bar det av till Honolulu och Waikiki beach.
Frugan har planerat resan in i minsta detalj.
Forst hittade hon ett hotell lite langre upp pa stranden.
Att bara hitta ett hotell med bra pris och lage ar inte nog for min lilla hustru sa letandet fortsatte dock och letandet gav resultat.
Hon lyckades fa fram att hotellet jamte det vi valt skulle fa sitt pool-omrade renoverat just nar vi amnade besoka stallet.
En pool i renovering vill man inte ha som utsikt nar man aker till Hawaii sa vi (hon) bytte hotell.
"Vad tycker du?" Fragade hon.
"Jo bra tror jag" Svarade jag.
" Ja, jag har redan bokat sa det spelar ingen roll vad du sager" Svarade hon och sa var den historian slut.
Till Hawaii skall vi.
Thrill Me ar ju stulen fran alla stora rockbands riffsnickeri men den ar sa bra sa det gor ingenting.
Sarskilt som om laten handlar om nagon som vill ha nagot nytt i sitt liv.
Det borjar kannas som om 2009 kommer bli ett fantastiskt ar.
Nasta goromal blev att ladda Mp3-spelaren med nytt material. Jag stadade ut gammal skapmat och lade in Soundtracks nya. Det jag aldrig men den skivan blir ledmotiv till dramakomedin Daniel i var.
Berget Asama
