Jordbavning

"Daniel titta!"

Sager en kollega leendes, medan hon pekar upp pa nagra lampor i taket.
Jag ser att dom gungar och kanner med ens att aven golvet under mina fotter gungar.

Det ar djupare gungningar an vid vanliga jordskalv sa jag rullar snabbt undan kontorsstolen framfor mig med ena handen, kastar mina papper jag haller i andra handen och slanger mig under ett bord.
Den leende kollegan har slutat le och kryper aven hon under bordet.

Dar sitter vi. Min kollega pratar oavbrutet och jag lagger min hand pa hennes rygg som en slags trost, eller stod. Det basta jag kan komma pa att gora just da.

Jordbavningen tilltar och hela rummet svajjar, gungar och det kanns att det har ar nagonting riktigt stort.

Jag forsoker kommer ihag stegen i vara otaliga sakerhetsovningar och nar gungningarna for ett ogonblick avtar en aning kommer en annan kollega in i rummer skrikandes, "UT ALLIHOP! NU!"

Darute samlas vi, jag lyckas fa ivag mail hem till frugan, mamma, pappa och Erika sa snart jag ar ute.

Val ute pa parkeringen borjar det gunga igen men jag vet att mina nara kara mar bra och jag kanner mig fullkomligt saker.