Pa TV

Fuji TV debut

Jag var med pa TV idag, med den folkkare Kyoko Sasaki, japans egen Malou Von Siwers i den omattligt populara showen "Shiritagari".
Orden snubblade lite en aning och haret stod pa anda, men jag tycker anda jag kom helskinnad ur debuten.

Japanska hemmafruars senaste trend ar sylt och eftersom IKEA inte bara saljer mobler utan aven just sylt, begav sig den omattligt populara Sasaki Kyoko till IKEA for att ata lingonsylt.


Tyvarr har vi ingen sylt just nu........ utav olika anledningar. Jag forklarar hur som helst att vi kommer att fa in sylt i Augusti, med ny spannande forpackning! Ojojoj...

Men... Du kan fortfarande prova lingonsylt i restaurangen pa andra vaning!

Har skall du se Kyoko, lingonsylt i mangder skall du se!

Horru! 15 kotbullar till damen har!

Lingonsylt och kottbullar!

Kyoko himlar med ogonen och vi beger oss till bords dar jag forklarar vidare om lingonsyltens historia.

Det var en kul erfarenhet. Miljoner TV-tittare!

For en halvtimma sedan gick jag och handlade och jag hade en naiv tanke om att nagon skulle kanna igen mig. Naturligtvis var det ingen som reagerade. Men, jag fick ett sms av en gammal kompis i Osaka som undrade vad i helsike jag gjorde pa TV.

Jaja. De var det det.

Kameari

Jag besoker Kameari idag. Vi kanske flyttar hit i maj och jag vill se hur stan ar.
Trevligt faktiskt!
Lagenheten ar dock inte klar annu.

I vantan pa nagonting nytt

Puh.
En gang for nastan tio ar sedan var jag pa en forelasning med en arrad gammal VD som forandrat sitt liv efter ett seminarie om Nalle Puh.

Han veckopendlade till USA och hade tva stora skygglappar som det stod "karriar" pa.
Hans fru fick nog, flyttade och tog barnen med sig.

Under en golfrunda markte hans vanner att allt inte stod ratt till med den tidigare sa framat och pigge kollegan. En utav foreslog ett seminare han sjalv skulle medverka pa veckan senare.
I brist pa annat tackade den vissnande VDn ja och infann sig pa angiven plats.

"Livet enligt Puh". lyste det pa over-head apparaten.

"Vad i helvete, har star mitt liv pa spel och man pratar om Nalle Puh, jag gar." Tankte han.
Artig och valuppfostrad som han var stannade han dock kvar.

Efter forelasningen ramlade en stor polett ner, molnen skingrades och han kunde se klart mm.

Jag minns saval den dar forelasningen. Jag tankte, hmmm "Undrar om jag kommer att reagera sadar starkt pa nagon ny livssyn nagon gang..."

Jag tror man ibland later sig drabbas utav nya synsatt och tankegangar. Ibland ar man i behov utav nydaning och stor forandring.

Det man skall vara glad over ar att man har ett sapass oppet sinneslag att man kan tillata sig omvalvas utav allskons dumheter.

Det ar skillnaden mellan att vara lycklig och inte.

Flyttprep

Der ar lite kyligt i Minaminagarayama, men hemma hos oss ar det rykande, eldig och febril aktivitet. Det ar flyttforberedelser och med mig som hushallsansvarig enbart pa pappret och Ayuri i verkligheten sa hander det grejjer.
Igar ringde vi en atervinningsbutik for vardering utav nagra gamla mobelpjaser ifran var tid i Hirai.
Som planerat fick var gamle trotjanare, kladbyran med kartongholje och fuskskinns-handtag fick se sig borttransporterad tillsammans med luftrenaren.
Men Ayuri, ifran entrepenorfamiljen Miyauchi, hittade en svaghet i varderaren och fullkommligt dunkade in saljargument, krossade den stackars mannen och fick honom att ta med sig aven soffan, det overdimensionerade arbetsbodordet, det omojliga vikbordet, den mogliga fotpallen, den trasiga byran och den ihopfallbara pallen med klam-forbannelse vilandes over sig.

Lagenheten ar lite spartanskt inredd just nu men vi tjanade en hel del pengar pa att allt borttransporterat och salt.

Tack Ayuri!

Sakura

Korsbarsblommorna slar ut i dagarna och vi serverar korsbarsglass pa jobbet. Tillsammans med lingonglass, och vanlig javla glass.

Vadret ar nyckfullt och kan ena dagen bjuda pa solsken med behagliga vindpustar a 20 grader.
Andra dagen blir det tyfonliknande ovader med avstannad tagtrafik och blota skor som resultat.

Kul efter jobbet

Jag sticker inte under stolen med att jag drack nagra ol ikvall.
Innan det blev riktigt skojjigt sade jag dock nej tack.
Mannen pa bilden ma ha haft en kuligare kvall, men jag kommer hem tidigare.

Shibuya

渋谷

Vristskott

Det skall tydligen bli regn over Tokyo ikvall. Annu skiner dock solen.
Jag ar pavag till Shibuya for att skjuta tre kaniner med en kula, som man sager i Ryssland.
Jag skall traffa nagra svenska arbetskamrater, kopa skjorta och reka lite infor lordagen.
Pa lordag kommer en gammal kompis till Tokyo och jag skall guida honom och hans tjej runt i Tokyo.

Annars rullar det pa. Vi planerar varan flytt och det hela kanns mycket spannande.
Pa jobbet kanns det som om jag maste borja satsa lite vildare.
Nasta langboll som kommer flygande smaller jag till pa volley.

Lass i stora glass

Ayuri ater glass pa Hawajjirestaurang i Shinmisato.

Eftertanke

Som Pontus kommenterar i tidigare inlagg, vi kan vi ocksa. Jo det stammer ju sa klart.
Och sedan kan man undra varfor det blir sadant stahej om det handlar om delfiner och inte andra djur.

Det markliga Japan

Ni har kanske hort om dokumentarfilmen "The Cove".
Den speglar en liten japansk stad vid havet med en urgammal tradition.
Det gar ut pa att man dodar delfiner med spjut och ater upp dom.
Delfin serveras tillockmed i stadens skolmatsal.

Hur som helst beger sig bl.a. Flippers tranare och andra djuraktivister dit for att filma det hela.
Man upptacker att staden aven tillhandahaller Delfin-safari och man kan aven fa leka tillsammans med tama delfiner.
Sedan dodas dom i en gomd vik och ats upp.

Det later helgalet och hela filmteamet fick stryk.

Men, faktum ar att nar jag och Ayuri bilade i Kyushu, sodra Japan, kom vi fram till en valdig dal dar man kunde rida pa hastar. Dar fanns malade bilder pa gulliga glada fargranna hastar och barnen stod i ko for att fa rida.

Over vagen fanns restauranger och souvenirbutiker. Man serverade aven grillspett........ av vada tror ni? Jo hastkott!

Man tanker pa ett totalt annorlunda satt har. Man satter saker inte i sitt samband som vi kanske ar vana vid i Sverige.
Mat ar mat, djur ar djur, punkt slut.

For mig ar det bara mycket mycket markligt.

Exotisk glamour i Minaminagareyama

Det har varit mycket jobb den senaste tiden vill jag lova.
Men nu har jag ett par dagar ledigt och det kanns som om det kommer bli lite lugnare framover.

Det ar kyligt over Saitama och igar kvall snoade det aven latt.

Igar kvall nar jag gick hemifran jobbet i snoslasket forbannades mitt skoval, (mockaloafers) upptackte jag en slags korvkioskliknande tingest framfor stationen i Minaminagareyama.

Snart konstaterade jag att det handlade om kebab.
Jag ar ju inte den som ar den, sa jag kopte mig en 500 yens kebab och smasnackade lite med kebabkocken. Han ar indier och kan ingen japanska och hans engelska var mycket begransad. Men valdigt trevlig och sag enormt valmaende ut. Som en san dar Bollywood-skadis.
Gyllenbrun hy, kritvita tander, filmstjarneleende och en for mig exotisk huvudbonad.

All denna glamour inknokad i spartanskt utrustad minibuss med roterande kebabstek.

Kebaben var god och han hade en plastlada full med pengar, sa affarerna verkade ga lysande.

Lite ovantad varme i mars-slasket.

Ur nyhetsflodet

Nötköttsashimi

Sashimi pa nötkott,
godare an det later

Det later kanske lite underligt och jag blir lite forvanad varje gang men ratt kott ar faktiskt inte helt fel. Kottet ar fint skivat och av hog kvalitet.
Pa fotot ser vi en liten forratt pa en restaurang i Kobe.

Hur som helst svepte varma vinder over Tokyo for ett par dagar sedan och det kandes som varen var har. Igar vande dock vaderleken och det ar smakyligt igen, luftkonditioneraren gar pa hogvarv och fukten rinner ner langs fonstren.

Pa jobbet hander det grejjer....