En evighet

Jag sprang som en intervalltranande jamaican uppfor trapporna, tre trappsteg i ett skutt men i trappan ner mot min perrong hindrades min framfart utav en folkmassa som flodade ur taget jag skulle med.
Tagets dorrar gled igen och val nere pa perrongen var taget redan borta.
Tva faktorer var avgorande i mitt missande utav 17.15-taget.
1. Hyffs. Jag hade hunnit med taget om jag asidolagt vett, etikett, moral och fornuft.
Det hade gatt att stanga sig fram.
2. Julgran. Jag bar omkring pa en julgran ifran Colorado som jag kopte idag.
Den hade varit ett effektivt vapen dock..

Men jag sansade mig och fick vanta pa nasta tag, sakert tio minuter fick jag vanta.
Tagen gar inte oftare an vart tionde minut har i obygden.