Listan pa gemensamma namnare kan goras lang men en kommentar ifran chaufforen var helt unik. "Om ni maste spy sa rack upp handen sa kommer buss-ansvarig att bista".
Bara i Japan.
Listan pa gemensamma namnare kan goras lang men en kommentar ifran chaufforen var helt unik. "Om ni maste spy sa rack upp handen sa kommer buss-ansvarig att bista".
Bara i Japan.
Snart skall jag hem till Tokyo.
Chefen stiger pa taget vid nasta station och vi har fatt plats intill vaggen, nagon slags nodlosning kanns det som.
Vi samlades, sju svennar for samtal, bira, flabb, trams och djupa samtal om karlek.
Nu star jag pa Yamanote-linjen pa vag mot traditinella Nishi Nippori dar jag byter till Chiyoda-linjen mot riktning maffiakvarteren i Katsushikakus arkitektoriska stilmishmash.
Jag skall sitta uppe till sent, spelandes Led Zeppelin-skivor och dricka nordostitalienskt vin.
Vi blir aven intervjuvade utav ett inredningsmagasin.
Ett besok i Osaka dar jag sammanstralar med svarmor och hennes kompis, den rundlagde glade mannen pa bilden, blir viktigt for mig. Valdigt viktigt.
Sedan spenderade jag en del tid i Tollsjo. Vackra Tollsjo!Det kommer bli en trevlig dag.
En fin julgran har man dragit in, julmusiken beblandar sig med folkets sorl och, ja, det kanns trevligt.
I morgon har jag en viktig presentation om allt jag kommit fram till under min Kobe-Osaka vistelse.
Det ar sa trevligt med granen, skinkan och cappuccinon att jag tappat nervositeten.
Viva Italia!
Sa fick jag min svarta kostym, som medecin mot "kladvalsangest".
Det var spannande i Kansai. Dom ar helt klart mer laid back dar an i up-tight Tokyo, inklusive mig sjalv.
Det ar som i Neapel!
Snart skall jag och frugan spisa sydjapansk. Kryddor, doft, mustigt och rustikt.
Nu lyssnar jag pa MIA och planerar kvallsmaten. Det lutar at Hamburgare.
Inte sa mycket av det senare i Osaka kan ni tanka, fel! Har finns allt.
Jag skall spendera arbetsdagen i Kohoku utanfor Yokohama, dar jag for ovrigt arbetade tidigare.
Jag har en ny vaska ocksa. En brun avlang sak.
Att anvanda den pa ett fullsatt tag kanns som att kora en ny bil i rusningstrafik. Man vet inte var den slutar, man har dalig kansla for dess proportioner.
Mycket riktigt hamnade den igar rakt i ansiktet pa en medpassagerare.
Det ar ett stort atagande men eftersom jag tycker om det sa pass mycket kanns det riktigt glassigt.
Nastan sa jag far daligt samvete.
Nej! Jag ar vard varje minut utav det!
Man har placerat ut personal i full mundering under alla avgangstabeller samtidigt som man kor information i hogtalarsystemet.
Nar ingen gar fram for att fraga ropar de sjalva ut information.
Fantastiskt!