Av: Tony Balogh
"Jompa" har lämnat oss
430){ document.top_image.width = 430 }" border="0">Den sista pucken är slagen och den sista nicken är innickad. GAIS-legendaren Bertil ”Jompa” Andersson, som var en av spelarna i guldlaget från 1954, har lämnat oss. Han blev 79 år gammal.
Bertil Andersson avled i måndags förmiddag.
- Han somnade in i stillhet på Hisings Kärra ålderdomshem. Hjärtat och kroppen hängde inte med. Han lade sig för att vila efter frukost och somnade in. Han var klar i huvudet in i det sista och kunde rabbla upp laget och matcher. Stort för honom var guldet 1954 och att han blev uttagen till landslaget, berättar sonen Stefan Andersson Holt per telefon från hemmet i Ängelholm.
- Pappa var en av de gamla hjältarna från guldåret 1954 och gaisare hela sitt liv. In i det sista satt vi och diskuterade GAIS och läget i allsvenskan, skriver ”Jompas” son Bert Andersson i ett mejl.
- Han somnade in i stillhet på Hisings Kärra ålderdomshem. Hjärtat och kroppen hängde inte med. Han lade sig för att vila efter frukost och somnade in. Han var klar i huvudet in i det sista och kunde rabbla upp laget och matcher. Stort för honom var guldet 1954 och att han blev uttagen till landslaget, berättar sonen Stefan Andersson Holt per telefon från hemmet i Ängelholm.
- Pappa var en av de gamla hjältarna från guldåret 1954 och gaisare hela sitt liv. In i det sista satt vi och diskuterade GAIS och läget i allsvenskan, skriver ”Jompas” son Bert Andersson i ett mejl.
Bertil Andersson föddes den 16 december 1929 och spelade i sin ungdom i Krokslätt där han debuterade i a-laget redan som 14-åring (andra uppgifter gör gällande att han debuterade redan som 13-åring). På vinterhalvåret spelade han bandy för Fellows, också det hemma i Mölndal.
Bertils bror Jan Jompa spelade i AIK och den klubben liksom Hammarby var intresserade av ”Jompa” som valde GAIS när tränaren Holger Jernsten hittade honom och lockade honom till Grönsvart. Bertil hade rest till Stockholm för att provspela för AIK men Jernsten nådde honom per telefon och berättade att "Jompa" skulle "hem" till Göteborg och GAIS.
Debuten i allsvenskan 1950 blev minnesvärd och sa också något om honom spelare och människa. ”Jompa” skallade nämligen ihop med Gerhard Andersson i HIF och blev tvungen att sys med tio stygn. Detta stoppade inte ”Jompa” som nysydd och någorlunda återställd återvände till Olympia för att spela klart matchen! Inte nog med det – GAIS vann matchen med 3-2 och ”Jompa” gjorde ett av målen! Och för er som läser detta och är riktigt unga: på den här tiden hade man inga avbytare.
Den efterföljande matchen, som var på bortaplan mot Kalmar, blev historisk då det var den första matchen dit GAIS tog sig med hjälp av flyg. ”Jompa” mindes att flygplanet,med namnet ”Södermanland”, störtade 14 dagar senare…
Bertils bror Jan Jompa spelade i AIK och den klubben liksom Hammarby var intresserade av ”Jompa” som valde GAIS när tränaren Holger Jernsten hittade honom och lockade honom till Grönsvart. Bertil hade rest till Stockholm för att provspela för AIK men Jernsten nådde honom per telefon och berättade att "Jompa" skulle "hem" till Göteborg och GAIS.
Debuten i allsvenskan 1950 blev minnesvärd och sa också något om honom spelare och människa. ”Jompa” skallade nämligen ihop med Gerhard Andersson i HIF och blev tvungen att sys med tio stygn. Detta stoppade inte ”Jompa” som nysydd och någorlunda återställd återvände till Olympia för att spela klart matchen! Inte nog med det – GAIS vann matchen med 3-2 och ”Jompa” gjorde ett av målen! Och för er som läser detta och är riktigt unga: på den här tiden hade man inga avbytare.
Den efterföljande matchen, som var på bortaplan mot Kalmar, blev historisk då det var den första matchen dit GAIS tog sig med hjälp av flyg. ”Jompa” mindes att flygplanet,med namnet ”Södermanland”, störtade 14 dagar senare…
”Jompa” hann under åren 1950-59 spela 133 seriematcher för GAIS och göra 43 mål. Det senare är en rätt fantastisk bedrift med tanke på att GAIS under den här perioden förfogade över en av svensk fotbolls största kanonjärer i Karl-Alfred Jacobsson som vann den allsvenska skytteligan inte mindre än tre år.
En stor del av förklaringen låg i det faktum att ”Jompa” gjorde så pass många mål var att han hade en obändig vilja och ett stort fighterhjärta och det är egenskaper som gör att man kan komma långt.
Viljan gjorde att han också lyckades som ishockeyspelare. Samma år som han blev svensk mästare i fotboll startade GAIS upp ett hockeylag dit folk värvades. Laget inledde i Göteborgsserien klass 1 och nådde 1957 allsvenskan där GAIS hann spela två säsonger.
Därmed blev ”Jompa”, tillsammans med Bo Palle, ensamma om att ha representerat GAIS på den högsta nivån i såväl fotboll som ishockey.
”Jompa” kunde ha blivit landslagsman i ishockey men fick inte plats i det Sverige som skulle möta Norge i en landskamp för att inviga den konstfrusna isbanan vid Rambergsvallen. Platsen gick i stället till Rickard Fagerlund (som spelade en säsong för GAIS) och som senare blev känd som mångårig ordförande i Svenska Ishockeyförbundet.
En landskamp i fotboll hann dock ”Jompa” med. Han spelade i blågult mot Pressen i en match som Sverige vann med 2-1 och där ”Jompa” ordnade båda målen genom att dels skjuta in ett mål dels genom att trycka in en motståndare med boll i målet.
Efter sin aktiva karriär blev Bertil tränare i lilla Töllsjö IF (där sonen Bert i dag är ordförande) och familjen byggde en sommarstuga i området. Bertil blev kvar i Töllsjö men också Bollebygd och tränade flera lag samt gjorde en insats för ungdomsfotbollen. Det är också i Töllsjö som Bertil Andersson kommer att begravas.
En stor del av förklaringen låg i det faktum att ”Jompa” gjorde så pass många mål var att han hade en obändig vilja och ett stort fighterhjärta och det är egenskaper som gör att man kan komma långt.
Viljan gjorde att han också lyckades som ishockeyspelare. Samma år som han blev svensk mästare i fotboll startade GAIS upp ett hockeylag dit folk värvades. Laget inledde i Göteborgsserien klass 1 och nådde 1957 allsvenskan där GAIS hann spela två säsonger.
Därmed blev ”Jompa”, tillsammans med Bo Palle, ensamma om att ha representerat GAIS på den högsta nivån i såväl fotboll som ishockey.
”Jompa” kunde ha blivit landslagsman i ishockey men fick inte plats i det Sverige som skulle möta Norge i en landskamp för att inviga den konstfrusna isbanan vid Rambergsvallen. Platsen gick i stället till Rickard Fagerlund (som spelade en säsong för GAIS) och som senare blev känd som mångårig ordförande i Svenska Ishockeyförbundet.
En landskamp i fotboll hann dock ”Jompa” med. Han spelade i blågult mot Pressen i en match som Sverige vann med 2-1 och där ”Jompa” ordnade båda målen genom att dels skjuta in ett mål dels genom att trycka in en motståndare med boll i målet.
Efter sin aktiva karriär blev Bertil tränare i lilla Töllsjö IF (där sonen Bert i dag är ordförande) och familjen byggde en sommarstuga i området. Bertil blev kvar i Töllsjö men också Bollebygd och tränade flera lag samt gjorde en insats för ungdomsfotbollen. Det är också i Töllsjö som Bertil Andersson kommer att begravas.
I jubileumsboken ”Makrillar, kval & gröna raketer” skriver Karne Johansson så här om ”Jompa”:
”Jompas kämpatakter parades med ett glatt och friskt humör. Han kunde sätt sprätt på det dystraste gäng bara genom att visa sig och sätta igång jargongen med sin äkta ”götebosska”. Hans breda glada leende sken som en sol och han var samtidigt som en vulkan av framåtanda och optimism”.
Denna vulkan har nu slocknat.
- Nu är den sista nicken innickad och den sista pucken slagen för pappa, skriver Bert i sitt mejl.
Bertil ”Jompa” Andersson sörjs närmast av barnen Annika, Bert och Stefan med respektive familjer, barnens mamma Inga samt Marianne som var Bertils sambo på äldre dar.
”Jompas kämpatakter parades med ett glatt och friskt humör. Han kunde sätt sprätt på det dystraste gäng bara genom att visa sig och sätta igång jargongen med sin äkta ”götebosska”. Hans breda glada leende sken som en sol och han var samtidigt som en vulkan av framåtanda och optimism”.
Denna vulkan har nu slocknat.
- Nu är den sista nicken innickad och den sista pucken slagen för pappa, skriver Bert i sitt mejl.
Bertil ”Jompa” Andersson sörjs närmast av barnen Annika, Bert och Stefan med respektive familjer, barnens mamma Inga samt Marianne som var Bertils sambo på äldre dar.
Av: Tony Balogh
Skapad: 9 juni - 2009
På samma sätt som jag vet att mormor sitter på en vit molntuss och tittar ner på oss, kommer farfar från bästa plats kolla fotboll på Ullevi. Nu kan han göra som han vill igen.
SvaraRaderaNär jag var liten och satt vid middagsbordet hemma hos Daniel, och om Jompa var på besök, förstod jag inte på den tiden vilken legend man satt och pratade med och som skojade med en. Det var ju bara Daniel och Erikas farfar.
SvaraRaderaJag tror som Erika. Att Jompa har det bra nu.
/Andreas