Ordning och reda

Jag har namnt det forut men jag kan inte sluta forundras over dessa aldre man som vaktar overgangsstallen.
Kolla pa bilderna nedan.

En korsning med fungerande trafikljus med en vakt i varje horn.
Fyra gubbar, och knappt nagon trafik alls.

Nar det blir gront haller dom ut handen och sager "var sa goda, ursakta att ni fick vanta".
Nedan foljer ett typexempel fangat pa bild.

"-Jag ber er vanligen vanta ett kort slag"

"-Ursakta for att ni vantade, varsagoda"

Kundservicen i Japan maste halla den hogsta standarden i varlden.

地震

Eller jordbavning som vi sager pa svenska, drabbade oss under natten.
Jag dromde att jag akte tag och da kan det ju skaka till ibland men snart insag jag att jag befann mig i sangen och att klockan var halv fyra pa morgonen.

Det var ingen kraftig jordbavning utan ett litet skalv, som om jordskorpan bara ryste till en aning over den bistra februarikylan.

Nar jag anda vaknat steg jag upp och drack kolsyrat vatten som jag antligen lyckats fa tag pa.
Man skall ju inte kopa vatten men i Italien utvecklade jag ett enormt beroende utav kolsyrat vatten och jag kunde inte halla mig nar jag att man salde, om an i miniflaskor, kolsyrat vatten har i narheten.

Jordbavningen gick snart over och istallet satte det igang att blasa som sjutton.
Jag tog mig en svang pa cykeln har innan och jaklar vilken blast!
Kepsen holl pa att flyga av och ikladd svart traningsoverall fladdrade jag i ilfart langs risfalten, som Batman.

Jobbet

Idag annordnade jag personalmote. Det har jag varje manad och denna gang hade jag ett skont upplagg med juice, valstadad lokal och bekvama stolar, men inte sa bekvama att personalen skulle somna.

Min powerpointpresenation gick i enkelhetens tecken och var raka motsatsen till den japanska motsvarigheten.
Ett tecken pa att mina moten ar battre an mina japanska kollegors moten ar att ingen somnar.
Somnar gor folk alltid pa andra hall.
Inte nar jag haller moten.
Folk ar sa koncentrerade i att klura ut min hemmasnickrade japanska att dom sitter pa helspann i tva timmar.Sedan lamnar jag utrymme for var och en att utrycka sig och delta inte bara fysiskt pa motet.

Idag pratade jag siffror, mest for sakens skull. Pa mote maste man ha siffror, procent och kurvor.
Sedan presenterade jag tva nya produkter- Kanelbullen och Semlan, den sistnamda gick hem i sallskapet ma jag saga. Jag ville spinna vidare pa semleemtusiasmen och berattade om ~hetvagg~ och medens forsvann intresset.Hetvagg ar ingen hit i Japan noterade jag.

Motet avslutades i dur efter en skojjig powerpointanimation och jag firade med tva korvar i brod.

Med eldig blick

Jag har haft en tung period sedan fore jul, ja, faktiskt langre an sa.
Nu kanner jag dock att jag borjar komma tillbaka till den handlingskraftige Wastgoten jag ar.

Det hande nagonting i veckan som fick mig att ga rakryggad igen.

Alla som har funnits skall fa finnas

Grattis till valframgangarna!

Se upp for de svarta katterna!

Jag har ju helt glomt bort att visa min gladje over framgangarna i valet!!
Socialdemokratiska partiet i San Marino lyckades sa nar rubba de regerande kristdemokraternas starka faste.

Bade AP, LDL och de andra storsprattarna i hogerregeringen tappade rejalt sedan forra valet och med 18 mandat skall vi ta dom till nasta val!

CostCo

Javla Costco

CostCo ar ett amerikanskt........svar pa tyska Liedl. Liedl foljer sakert ett amerikanskt koncept a andra sidan.

CostCo tillhandahaller allt som alla andra detaljvaruhandlarna i Japan gor men pa CostCo saljs det i megaformat.
Chips i femkilospasar och sackar med kycklingnuggets.
Dar fanns hinkar med tiramisu.....

Det var mycket folk dar och jag sag ett tiotal amerikaner som bunkrade upp med 50kiloshinkar kalkonvingar i barbequesas och ann viktiga fodoamnen.

Efter kassorna lag aven en snabbmatshorna med diverse amerikanska specialiteter. Megakorv med brod, megapizza m.m.

Det var ett annorlunda besok for min del och kommer aldrig mer aka dit igen, om inte for att halla koll pa dom, rent yrkesmassigt.

Torrfoder for manniskor

Torrfoder for hundar

Nar jag handlar mat vill jag kanna matlagningsgladje. CostCo saljer sina varor precis likadant som man saljer torrfoder till hundar.

En vara. En vit A4 med kilopris. Ett steg mot matgladjens dod.

Tidig morgon i Minaminagareyama

Klockan ar strax efter sex pa morgonen och denna morgon ar starten pa en tre dagars ledighet.
Jag skall forsoka hitta tillbaka till det gamla jag da jag kunde njuta utav den tidiga morgonens charm.
Nu till exempel sitter jag med en kopp kaffe, lyssnandes pa Band of Horses och laser allehanda bloggar.
Jag har lagt till en lista pa bloggar jag foljer, kolla in dom for sjutton!

Mitt liv i bilder

Barkisen

Jag fick en baguett idag utav en kille pa jobbet.
Han heter Maccian och ser ut som en hamnarbetare i 60talets Amsterdam.
En sadan dar gubbe som alltid gjorde de varsta jobben.Lastade av utbrant uranium med handerna eller skrubbade rent oljefartygens tankar med en orontops.

Han aker pa alla skitjobb har ocksa. Han far skura soprummet och aven omorgnisera fryslagret i -20 grader.

Men han ler alltid! Med ett trekvarts varggrin.
Och en javel pa att baka brod ar han.

Floden

Jag tog kortet ovan pavag hem ifran jobbet.
Det ar floden Edogawa i skymning.

Igar jobbade jag for en gangsskull tidigt skift. Men idag ar det sena skiftet tillbaka! Yippie!

Vakt II

Pa tal om vakter!
Nar jag gick till McDonalds i e.m. drabbades jag utav annu en vakt, samt av japansk kundservice i den mest overdrivna formen.
Gubben pa bilden bugade sig djupt nar jag narmade mig med ett artigt valkommen till McDonalds!

Nar jag lamnade restaurangen oppnade han dorren at mig och tackade for besoket.
Sedan bugade han sig for mig igen.

Jag det ar formycket! Det ar inte normalt! Jag vill inte bli overdrivet uppassad overallt.

I borjan utav min japanvistelse tyckte jag det var kul men nu ar det bara jobbigt.

Vakt

Dessa vakter! Overallt star dom i Japan. Vaktandes overgangsstallen, parkeringar och utfarter.
Skinande uniformer med vaktbolagets emblem.

Arligt talat sa verkar dom inte ha formycket att gora.

Apoteket

Igar fick jag uppsoka en doktor for att fa bukt med min kansliga hy som torkat ur och gav en rosenrod karraktar pa hand samt ansikte.

Jag maste det ungefar tva ganger per ar, och i gar var 2009 ars premiar!

"Nasta, A-a-a-an-nnnn- a-nnnnd-aaa-ssss-on-on- andaaason, varsagod..."

Japanska doktorer har sina mottagningar separat och uppdelade efter sitt specialomrade.
Huddoktorn dit jag gick hade inrett sin mottagning i klassisk japansk mottagningsstil.
Jag har varit pa manga mottagningar i Japan och dom ser alla likadana ut; laga madrasserade mobler i mint eller beige.

Som vanligt blir jag bemott med forvirrade och nervosa blickar av personalen nar jag stiger in.
Blicken slas ner och pappren borjas prasslas med och visskningar satter igang.
"Oj, oj, oj, Jag kan inte engelska!, Hur gor vi nu?!"

Utlanningar utanfor turiststraken i Tokyo ar en ovanlig syn.

For att ta kal pa nervositeten gor jag saledes min vanliga rutin.
Jag gar fram till receptionen, beslutsamt och med blicken fast vid receptionisten. Jag pratar med hog och tydlig rost pa min finaste japanska. Sedan slar jag naven stenhart i bordet for att markera min narvaro.
Nej det sistnamnda gor jag inte.

Men faktum ar att om jag inte markerar att jag kan japanska blir personalen alltid valdigt nervosa.


Det ar alltid latt att forsta nar det ar min tur.
Inte for att jag hor mitt namn men nar nagon borjar stamma fortvivlat i hogtalaren forstar jag att det ar dags for mig.

Doktorn sparrade upp ogonen och synade mig uppifran och ner da jag steg in i hans rum.
Jag fick direkt lagga in en fortoendegivande halsning for att reducera eventuell engelskaangest.

Doktorn verkade vara en uttrakad typ som mest verkade vanta pa helgernas begivenheter.
Han tittade pa mina hander kladdade ner ett recept till mig.

Medicinen hamtas alltid upp i en angransande byggnad.

Nar jag skulle hamta min receptbelagda medecin fick jag for en tredje gang bevisa min kunskap i det japanska spraket men den har gangen blev det tuffare.

Kanske hade mannen bakom medicinhyllan aldrig pratat med en utlanning innan och det var bara for mycket for honom att jag pratade japanska med honom.
Som om en Zebra hade kommit in och pratat med honom.

Han skulle forklara att en kram var for ansiktet och en annan for handerna, vilket stod pa.
Jag forklarade att jag forstod men han bara fortsatte, men an mer hogljutt och pa helt obegriplig engelska:
"Dissu heddo, dissu hanndo, dissu heddo, dissu hanndu!!!".

Jag sa att jag inte pratar engelska och bad honom forklara pa japanska.
Da var det som nagonting kortslots i huvudet pa honom.
"Va? Inte japan men pratar inte engelska?"

Nar jag antligen kom darifran hade jag fatt de minsta tuberna jag nagonsin sett. Femgramstuber!? Vad ar det?!

Nar jag var liten hade vi femkilosburkar och det bara brande till.

Japan ar annorlunda..

Tagen

Haromdagen tog vi oss till Asakusa igen. Det gar expresstag ifran vischan dit som jag berattat om tidigare.

Dar gick frugan till ett tempel medan jag vantade utanfor. Det kanns inte ratt att besoka tempel...
Jag passar inte in i tempel kande jag och vantade utanfor. Jag gjorde ett statement.

Efter min religosa identitetskris satte vi av mot en restaurang.
All existensialism gjorde mig hungrig och jag at en bakad potatis och som pa bilden finns forevigat en yakisoba.

Halleluja!

Du din!

Nar jag ar trott pa japanerna och hela Japan i ovrigt sa fungerar det alltid att tanka pa japanska svarord for att paminna sig sjalv om att Japan ar ett valdigt snallt land nar allt kommer kring.

Det grovsta du kan kalla en Japan ar "KONOYARO!".
Skulle du anvanda det hogt pa allman plats i Japan skulle folk bli livradda och ordningsvakt skulle sakerligen kallas in.
"Konoyaro" betyder "Du din".

Jag blir nastan rord nar jag tanker pa att "Du din" ar den grovsta svordommen.

"URSAI!" Anvands ocksa en del bland gangsters pa TV. Det betyder ungefar "Du ar hogljudd!"
Sedan kan man toppa upp med "Bakayaro!" (Din knappis).

Sedar, da kan vi kora en kombo!
- "Kono ursai bakayaro!" "Du din hogljudda knappis!"

Jag tycker vi slutar dar, vi ar inne japansk vokabulars Chernobyl.

Finanskris!

Finanskrisens vind blaser kallt over varldens alla horn.
Japans storsta kopcentra ligger dock bakom vindskydd som vi ser pa bilden.

Det har varit ett omtumlande ar for min del, som alla mina ar ar. Nar skall det sluta?
I ar sa har jag for forsta gangen tankt pa hur skont det skulle vara att finna en plats att spendera manga ar framover.

Jag och frugan har inte funnit den platsen annu men medan letandet fortgar blir vi olika erfarenheter rikare istallet.

2008 har varit det i sarklass mest efterenhetsrikaste aret i mitt liv.

Jag tycker att erferenhetstankandet kan fa avta och istallet borja ge mer naring at hela maskineriet.

Det kanns som om vi far omkring i en liten, energisnal och praktisk tvadorrars bil av forrforrforra arets modell. Vi fardas pa sma krangliga vagar i uppforsbacke. Vadret ar vackert och det er en trevlig resa.
Vi stannar och tankar pa stora och sma bensinstationer. Ater olika ratter, ser olika stader.


Sa snart vill jag ha en rejal bil, en ordentlig motorvag som stracker sig rakt fram, hundratals mil i platt landskap.
Dar framme ser jag mitt mal i horisonten och resan dit skall ga i lagom fart.

Tanken skall vara fullproppad och det ar bara att sitta tillbakalutad och njuta av farden.

Det var inte sa mycket till kronika men den fyller musten av 2008.

Kronika?

Nu ar det bara ett pardagar utav 2008 och jag funderar pa att skriva en arskronika, det vore val nagonting! En kronika dar jag beskriver mitt gangna ar ur ett Gabriel Henchoz-persektiv.

Vi far se om det blir en kronika eller inte.

Steklandet

Man skall val inte ata pa restaurang pa sjalvaste julafton!
Men det gjorde vi i alla fall.
Vi valde "Steki kuni" eller "Steklandet" fritt oversatt. Det ar en popular kedja restauranger som specialiserar sig pa stekar helt enkelt.

Saken ar det att man sjalv valjer ut sin stek da kyparn kommer fram med en vagn.
Han berattar kort om kottets harkomst och sedan valjer man.


Kottet pa vilken ens val faller pa skars upp och vags. Man kommer overens om ratt antal gram och kyparn rullar sedan ivag sin vagn.

Mitt val foll pa en australiensk biff.


Efter ca 20 minuter kommer kyparen tillbaka och serverar ens kottbit tillsammans med klassiska tillbehor som potatis, majs och vitlok. Alltsammans pa en het stekplatta.


Det var gott, trevligt och en harlig kvall helt enkelt!

Jul i Japan

Japan har som bekant en annorlunda trosuppfattning i Sverige som bygger pa andra traditioner an vad vi svenna ar vana vid.
Saledes firas inte Jul som man gor i Sverige.

Jag var som Piff och Puff inuti julgranen!
En jattejulgran i Akasaka.

Julen i Japan ar mer utav ett jippo for unga par. En romantisk period pa vintern da stadens tagstation pyntas med belysning och tartforsaljningen gar i hausse.

"Christmas cake" ar det viktigaste inslaget i japanens jul. De saljes pa alla mojliga hall och ar sma minitartor med julmotiv.

Det kravs en graddtarta och minst tre ljus for att saga God Jul pa japanska

Ledare

Nu arbetar jag som chef, trevandes och staplandes men anda.
Jag ar val ingen klassisk chefsperson precis men ibland far jag starka infall iatt ta tag i saker och jag blir ibland enormt peppad att rycka upp och satta igang.
Jag antar det ar darfor jag gor det jag gor.

Ibland sa ar man valdigt radgill, ensam och man star langst fram i kon till panikens bergochdalbana.
Da brukar jag fundera pa hur mina forebilder och idoler skulle ha upptratt.

Ofta ar det en speciell period jag tanker pa. Det var 1995-96 och jag var 16-17 ar.
Mitt liv bestod i stort sett bara utav skola och fotboll.

Bollebygdsskolan dar jag gick var starkt segregerat efter popularitet. Det fanns de fracka och de som inte var fracka, mesarna alltsa. Svart eller vitt. Jag var inte med i det fracka ganget om man sager sa.

De fracka killarna spelade alla i Hestrafors IF. Hestrafors var enormt duktiga och hade kvalat in till pojkallsvenskan samma ar.
En enorm bedrift och jag som spelade i Tollsjo IF vagade knappt beratta for dom att jag spelade fotboll.
Jag vagade knappt prata med dom overhuvudtaget.

Samma ar uttogs ett skollag och hela laget bestod utav Hestraforsspelare.
Pa gymnastiklektionerna beromde gympalararen Hestraforsspelarnas bedrifter pa planen och vi skulle appladera at dom.

Just detta ar stod Tollsjo IF infor en generationsvaxling. Om ett par ar skulle seniorlagets spelare lagga av och atervaxten var tunn. Atervaxten var jag sjalv och tre andra 16-17aringar.

Efter en traning hordes rykten om att den baste utav oss hade ett erbjudande ifran Hestrafors. Han skulle fa en traningsoverall och folja med pa deras traningslager till Italien.
Jag kommer ihag att jag kande mig svart inombords.

Efter att tiden gick forstod vi att det inte skulle bli nagot pojklag for Tollsjo aret darpa och att vi skulle behova spela i Tollsjos seniorlag. Med spelare som var 20 ar aldre.

Efter en inomhustraning i Bollebygd den kommande vintern fick vi ett chockartat besked.
Vi skulle slas samman med Hestrafors for att fa ett pojklag. Tollsjo skulle bilda ett B-lag for de som inte platsade i det pojkallsvenska Hestrafors och spela i en lagre serie.


En tranare med stora meriter anstalldes och helt tranarteam overvakade traningarna.
Det var aven snack om att vi skulle helt ga over till Hestrafors, som utfyllnad, vilket hade varit odesdigert for Tollsjo IF som da skulle forlora en hel arskull spelare.

Pappa som alltid varit engagerad i Tollsjo IF kande antagligen att han var tvungen att ta tag i det hela.

Pappa antog sig rollen som lagledare for B-laget Tollsjo...

Jag hade angest och aldrig hade jag varit sa nervos som pa forsta traningen med Hestrafors.
Jag visste att pappa skulle snacka med alla och precis sa blev det. Jag vagade inte prata med nagon och hade for stor respekt for alla for att ens oppna munnen.
Pappa for runt och skojjade, spelade med i ovningarna.

Det fortsatte sadar och pappa forsokte se till att Tollsjopelarna skulle tillbaka till Tollsjo efter sasongen med Hestrafors var over. Han pratade ocksa med den nyanstallde Hestraforstranaren om det.

Seriepremiaren kom och nar Hestrafors premiarlaguppstallning lastes upp pa spelarmotet bestamdes ocksa de spelare som skulle spela i B-laget, Tollsjo.
Jag kommer ihag reaktionen pa en Hestraforsspelare som petades till att spela med oss i Tollsjo.
"Na fy fan heller att jag spelar med Tollsjo!" sa han ilsket.

Sadan var installningen till Tollsjo och till oss som spelare i Tollsjo IF, och min pappa skulle vara lagledare.

Jag tankte att vi aldrig ens skulle fa ihop till elva man.

Efter vad tiden led sa markte jag att folk hejjade pa pappa med ett leende "Halla Bert!".
Huvudtranaren halsades det inte lika muntert pa.
De tuffa killarna ropade "Halla Bert!" nar pappa kom.

Forsta matchen blev nagonstans i Alingsas och efter matchen bestamde pappa att vi skulle aka till Stockslycke for att ata halv special. Ingen i laget visste var Stockslycke var men den dagen fodddes en tradition, en halv special efter matchen.

Sasongen rullade pa men A-laget sladdade i tabellen. Den tuffa traningen och det proffessionella upplagget fungerade trogt och istallet for allvaret i A-laget horde de basta spelarna talas om Halv special pa Stockslycke och pappas trevliga installning.

Jag markte aven av pappas intryck i skolan da killar som aldrig hejjat pa mig innan hejjade och kallade mig lill-Bertan. "Hur mar Bert?" Fragade dom ibland.

Mot hostsasongen var det aldrig nagra sura miner pa de spelare som hamnade i B-laget.
Bara nagon match senare ville aven de basta spelarna vara med i B-laget.

Pappa hade skapat en stamning som var viktigare an att spela i pojkallsvenskan.

Dar ar en ledarroll att se upp till!

I mediebruset

Daniel i Gloggberattartagen!

Jag finns for allman beskadning pa min butiks hemsida, val motta pa:
www.http://www.ikea.com/jp/ja/store/shinmisato

Klicka pa lanken och ta del utav mig sjalv berattandes omGlogg.

Glogg i Japan forresten.
Man anvander ju inte åäö har i Japan och det in kombination med att man blandar ihop R och L hela tiden kan det bli skojjigt varre.
Nar vi skulle tillverka skyltning for vara julprodukter hamnade:

GROGG 595 Yen!

Pa en 90 x 140 stor skylt. Jag skrattade:
"Hahaha, det star grogg 595 yen! Du vet grogg; avslagen Fanta och brannvin..."

Det var bara jag som skrattade.

200de inlagget!

Jo visst; detta ar det 200de inlagget pa Tollsjo i Japan-bloggen sedan starten.

I borjan av november ombads jag presentera svensk matkultur for 22 mammor med barn ifran norra Tokyo. Fokus blev pa julmat da vi stod i startblocken for julmatskampanjen 2008.

Det var megatidskriften Tokyo Walker som med sin familjeversion Family Walker gjorde en rapport infor oppnandet utav IKEA Shinmisato.

Family Walkers julspecial

Jag foreberedde en presentation pa hela 30 minuter, allt skulle ske pa japanska sa jag ovade hemma framfor spegeln samt i duschen atskilliga ganger.

Resultatet blev ganska bra. Vi lekte "knacka pepparkakorleken", lyckas knacka en pepparkaka i tre delar far man onska sig nagonting. Det gor ju alla i Sverige som ni vet.

Haromdagen kom tidningen ut, i en miljon exemplar.
Mitt prestation ser ni forevigad pa bilden nedan.

En frimarkestor Daniel med en tetra lingondricka

Det star pa bildtexten "Den snygge bistromanagern Daniel berattade om godis"... Jajjemansan. Snyggingen var det!

Oken

Det hander inte sa mycket rent privat nu fortiden. Jag arbetar mycket kvallsskift vilket gor att jag kommer hem runt 23:00.
Nar jag kommer hem klockan 23:00 vill jag bara ata, duscha och ga och lagga mig.
Sedan sover jag sa forbannat bra sedan vi moblerat om sovrummet. Det ar valdigt markligt hur man kan sova battre om man bara vander sangen 180 grader.

Sa jag sover, vaknar, duscar och ater en fiberrik frukost med tva obligatoriska Yamazakibananer.
Som avslutning kors det ett par matcher Become a Legend pa Winning eleven och sedan drar jag till jobbet igen.

Stenaldern

Har star jag och vantar pa taget, sent som helvete igen!

Denna tagstationen spenderar jag ca 50 minuter i veckan pa. Jag och min keps.

Stormigt pa jobbet

Har ser vi en man som fungerar som mansklig reklamstolpe, mitt i en stormig formiddag.

Han haller en skylt med en pil som visar riktningen till en bostadsformedlare.

Jul

Julskyltning i Minaminagarewama

Nybygge

Mitsubishi, Minihus, Mongolisk terrier

Det byggs en hel del har i Minaminagareyama dar vi bor och var postlada svammar over av reklam fran alla dessa byggforetag.
Ovan ser vi ett utav byggena.
For strax under 4 miljoner kronor far man ett hus av ovanstaende stil.

Japanska kvinnor

Panik och kaos!

Bilden ovan sitter vid en ATM (bankomat) pa en konbini (snabbkop) i narheten utav var lagenhet. Det ar en information om var du skall vanda dig med eventuella problem vid pengauttag.

Denna typ och kommunikation mot allmanheten ger alltid en bild utav hur samhallet ser ut.

Sa vi forstar darmed att japanska kvinnor ar helt handlingsforlamade framfor bankomater.
Den aldre kvinan som svettandes ringer efter kundtjanst och den kissnodige yngre kvinnan i bakgrunden far sta modell for den japanska kvinnan modell 2008.

Men som tur ar dyker den stabile och kostymkladde mannen upp med allvarsam min och lugnar de bagge panikslagna.
Lagg marke till ogonbrynen.