Puh.
En gang for nastan tio ar sedan var jag pa en forelasning med en arrad gammal VD som forandrat sitt liv efter ett seminarie om Nalle Puh.
Han veckopendlade till USA och hade tva stora skygglappar som det stod "karriar" pa.
Hans fru fick nog, flyttade och tog barnen med sig.
Under en golfrunda markte hans vanner att allt inte stod ratt till med den tidigare sa framat och pigge kollegan. En utav foreslog ett seminare han sjalv skulle medverka pa veckan senare.
I brist pa annat tackade den vissnande VDn ja och infann sig pa angiven plats.
"Livet enligt Puh". lyste det pa over-head apparaten.
"Vad i helvete, har star mitt liv pa spel och man pratar om Nalle Puh, jag gar." Tankte han.
Artig och valuppfostrad som han var stannade han dock kvar.
Efter forelasningen ramlade en stor polett ner, molnen skingrades och han kunde se klart mm.
Jag minns saval den dar forelasningen. Jag tankte, hmmm "Undrar om jag kommer att reagera sadar starkt pa nagon ny livssyn nagon gang..."
Jag tror man ibland later sig drabbas utav nya synsatt och tankegangar. Ibland ar man i behov utav nydaning och stor forandring.
Det man skall vara glad over ar att man har ett sapass oppet sinneslag att man kan tillata sig omvalvas utav allskons dumheter.
Det ar skillnaden mellan att vara lycklig och inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna din kommentar här tack,