Den historien ar vart ett kapitel for sig.
For 120 dollar hamnade vi i mellankategorien i lyxighet
vad gallde middagdkryssning; tre stjarnor.
Ingick gjorde; bussresa fran och till hamnen, batbiljett, treratters middag samt underhallning.
Pa vart informationsblad stod det aven att borde kla sig "ordenligt".
Det var tur dom namnde det, jag hade planerat att ga i badbyxor.
Har ser ni vad jag valde.
GAP ar for er som inte visste det, den enda butik i Japan dar fullvuxna kan hitta sin storlek
Det ar som en forbannelse, domd till kladhandel pa GAP

Jag tog inget foto pa sjalva baten men den sag ut sahar, Diamond Head i bakgrunden.
Patricia blev var egna servitris hela kvallen!
Maten var ingen hojdare tyvarr.
Forratt
Tre salladsblad och en sas
Fiskratt
Hummer med smorsas och annan sas samt en citronklyfta
Kottratt
Stek med potatismos i tva farger samt minigronsaker alla 80-talet
Efterratt
Fabriksmasstillverkad opersonlig..........grejj
Det var val okej med maten. Hummern raddade middagen.
Efter att ha atit stek pa DK Steakhouse (en annan historia) var kvallens stek ett skamt.
Digitalkamerans batterier hade tagit slut sa jag fick anvanda mobiltelefonen.
Nagot at det hallet var det i alla fall.
De japanska gasterna blev som galna av dansen och alskade varje sekund, jag ocksa, som ni ser pa videon. Jag kunde bara inte sta still!
Underhallningen holl hog klass och raddade kvallen maste jag saga.
Lokala formagor dansade och sjong och det var riktigt haftigt!
Japanerna var enormt entusiastiska och klappade med, sjong och dansade.
Den lokale trubaduren fick dock hybris och skulle sjalv
sta for paradnummret vilket var lite synd.
Han var i 50-ars aldern, svartfargat har, onaturligt vita tander och nar vi skulle lagga till vid hamnen reste han sig upp och korde "My Way" i Elvis-version.
Det hela utspelade sig pa S:t Patricks day vilket firades kraftigt i Honolulu,
bussresan vagen hem kantades utav gronkladda Irlandsattlingar och Michael Flatley-dans.
Ett minne for livet!
Lokala formagor dansade och sjong och det var riktigt haftigt!
Japanerna var enormt entusiastiska och klappade med, sjong och dansade.
Den lokale trubaduren fick dock hybris och skulle sjalv
sta for paradnummret vilket var lite synd.
Han var i 50-ars aldern, svartfargat har, onaturligt vita tander och nar vi skulle lagga till vid hamnen reste han sig upp och korde "My Way" i Elvis-version.
Det hela utspelade sig pa S:t Patricks day vilket firades kraftigt i Honolulu,
bussresan vagen hem kantades utav gronkladda Irlandsattlingar och Michael Flatley-dans.
Ett minne for livet!
Fina röda GAP-byxor!! Igår hade jag mina knallrosa byxor, och jag handlar också bara i en butik. Av annan anledning iof.
SvaraRaderaMan skulle kunna tro vi är syskon.