Miito booru

Eller kottbullar pa svenska, star pa menyn nar jag far bestamma.
Frugan fick rulla och jag steka.

Frugans kompis Mayumi kom pa besok med sin kille.
Mayumi har ett spannande yrke. Hon ar vardinna.
Fem timmar, fem dagar i veckan vistas hon pa en klubb dar hon bara ar.
Hon pratar med gasterna, later sig imponeras och ger de besokande mannen nagot inbillat hopp och en anledning att komma tillbaka gang efter gang. En sjalvbekraftelsens McDonalds.

Killen som foljde med var en sadan dar som pratar med yttersta delen utav lapparna. Nastan plutandes.
Killen var sportjournalist pa japans motsv. till italiens Gazzetta. Han kladde sig aven kontinentalortodoxt med vit skjorta, latt sommarbyxa till anklarna och mockaloofers.
Han var solarietrimmad, vattenkammad, parfymerad och de dar plutande lapparna som smattrade lismande om kottbullarna.

Innan middagen skickade Mayumi oss ett mail dar det stod att hennes kille ar Furin, gift med en annan kvinna.
Nej! tankte jag. Det ar sa trakigt nar forutfattade meningar slar in!
Det ar som skadegladje eller att hitta 500 spann i en restaurang. Den sotsura smaken utav ondska som inte lar en nagonting annat an att man en elak jakel.