Vardagsspanning

Det mesta som kommer ifran utlandet roner uppmarksamhet i Japan. Utlandet ar spannande helt enkelt.
Manniskor tittar naturligtvis ofta pa en, tittar lite for lange i bland, pekar i bland, halsar ibland, vander sig i bland om. Nar dom vander sig om och jag ar med pa noterna brukar jag vanda mig samtidigt och stirra tillbaka, det ar alltid lika kul.

Pa taget ar jag som starkast i blickfangets zenit och har jag med mig en bok kan folk inte barga sig att lasa pa min parm for att lista ut varfifran jag kommer.

I gar akte jag tag langs Tokyobukten lasandes Arto Paasilinnas "Varldens Basta By".
Det satt en tjej bredvid mig som lutade sig bakat for att se vad som stod pa parmen. Hon forsokte ett tag sa jag lade boken i mitt kna med framsidan upp sa hon skulle fa en ordentlig titt.
Sedan tittade jag pa henne och nickade.

Hon log tillbaka generat.
"Jaha, Amerikan som jag trodde..." Tankte hon sakert.